Medianlönen i Sverige var 38 300 kronor i månaden 2025, enligt den lönestrukturstatistik som SCB publicerade den 16 juni 2026. Bland privatanställda arbetare var medianen 34 900 kronor för män och 30 800 för kvinnor, medan manliga tjänstemän i privat sektor låg på 51 700 kronor. SCB:s tabeller över medianlöner sorterar hela arbetsmarknaden i sådana skikt. I en låneansökan hamnar alla dessa löner däremot i samma ruta och det som kommer tillbaka kan ligga var som helst mellan 4,95 och 22,00 procent i nominell ränta, enligt det spann Zmarta redovisar. Två personer med exakt samma lön får ofta olika bud. Skälet är att lönen inte prissätter lånet. Den avgör bara om ansökan över huvud taget öppnas.
Vad banken räknar på
Grundkravet är lågt. Hos Zmarta räcker en årsinkomst på 100 000 kronor för att få ansöka, mindre än en fjärdedel av medianlönen räknat på ett år. Det som därefter avgör är hur mycket som blir kvar. Finansinspektionens allmänna råd om krediter i konsumentförhållanden, beslutade den 17 juni 2025, anger att kreditprövningen bör grundas på sysselsättning, inkomster, utgifter och skulder, att inkomstuppgifter kontrolleras mot taxerad inkomst eller lönespecifikationer och att den som har oregelbunden inkomst bedöms på sina tidigare inkomster. Låntagaren ska kunna hålla en rimlig levnadsstandard även efter att lånet beviljats. I praktiken är det en kvar-att-leva-på-kalkyl: nettolön minus boende, schabloniserade levnadskostnader och betalningar på befintliga krediter. Där kan tjänstemannen med 51 700 kronor, ett stort bolån och en kortkredit ha tunnare marginal än arbetaren med 34 900 kronor och inga andra skulder. Anställningsformen väger på samma sätt: en timanställd med hög lön får inkomsten granskad bakåt i tiden, en tillsvidareanställd med lägre lön får den räknad rakt av.
Hur tungt marginalen väger syns i Finansinspektionens kartläggning av svenska konsumtionslån, publicerad i november 2025 med uppgifter från närmare 40 banker och finansbolag. Bland nya blancolån över 100 000 kronor hade nästan 60 procent av låntagarna en inkomst på minst 35 000 kronor i månaden och FI beskriver det uttryckligen som en effekt av kreditprövningarna. Samtidigt stod personer med en inkomst under 20 000 kronor för 40 procent av inkassokraven 2024. Medianräntan hos storbankerna var 9 procent och hos nischbankerna 10 procent 2024 men bland lån över 250 000 kronor hade vart tionde lån en ränta över 13 procent, ett spann inom samma kundsegment som lönen ensam inte förklarar. FI:s analys av betalningsproblem visar varför bankerna räknar så hårt: ett underskott på 5 000 kronor i månaden i kalkylen gav över 50 procent högre sannolikhet för betalningsproblem och en ränta nio procentenheter över genomsnittet höjde sannolikheten med nästan 60 procent. Räntan är alltså en riskbedömning och varje bank gör sin egen.
Frågan avgör lika mycket som svaret
Det leder över till den del av kalkylen som låntagaren själv styr: hur ansökan ställs. Varje bank som prövar en ansökan tar en kreditupplysning hos UC och frågan ligger kvar i registret i tolv månader; flera förfrågningar på kort tid läses av bankernas modeller som ett tecken på pressad ekonomi. Den som istället väljer att jämföra lån från flera långivare med en ansökan via en låneförmedlare får fler bud att ställa mot varandra utan att antalet frågor i registret växer. Zmarta, som har tillstånd från Finansinspektionen och förmedlat lån sedan 1999, låter de anslutna bankerna dela på en och samma UC-upplysning; låntagaren får en omfrågandekopia från varje bank i Kivra men det är fortfarande en enda förfrågan som syns för andra långivare. Den som knackar på hos fem banker i följd betalar därför för sin egen jämförelse, med högre ränta som möjlig följd. Zmartas räkneexempel, 185 000 kronor på tolv år till 6,95 procent nominellt, 7,18 procent effektivt och 1 898 kronor i månaden, visar dessutom vad som ska jämföras när buden väl ligger på bordet: den effektiva räntan, där avgifterna ingår, inte den nominella.
Sedan årsskiftet har jämförelsen dessutom blivit dyrare att slarva med. Ränteavdraget för lån utan säkerhet halverades 2025 och är helt avskaffat från 2026, enligt FI:s genomgång av de nya reglerna, så den ränta som erbjuds är numera hela kostnaden efter skatt. Räntetaket, som sedan den 1 mars 2025 ligger 20 procentenheter över referensräntan och därmed på 22 procent under 2026, sätter bara en gräns för hur illa det kan bli och det är exakt där Zmartas övre spann slutar. Mellan 4,95 och 22,00 procent finns hela utrymmet och ingen regel bestämmer var en enskild ansökan landar.
För den som läser lönestatistik är slutsatsen obekväm men användbar. Tabellerna visar var lönen står bland 255 yrken; banken läser raden under, det som är kvar när boendet och de gamla krediterna är betalda. Löneförhandlingen höjer taket för hur mycket som går att låna. Marginalen sätter priset. Och sättet att fråga avgör hur många priser som alls blir synliga innan avtalet skrivs under.