Pomperipossa och 102% marginalskatt. Stämmer det verkligen?

Vi fick en fråga från en läsare: ”Det sägs att Astrid Lindgren hade 102% marginalskatt 1976. Men om man räknar in avdraget för egenavgifter landar jag på 85%. Stämmer verkligen 102%?”

Det är en utmärkt fråga. Svaret är mer nyanserat än de flesta tror. Den korta versionen: Astrid Lindgren behövde aldrig faktiskt betala 102% i marginalskatt. Regeringen åtgärdade problemet innan skatten skulle betalas. Men siffran var inte påhittad, men den var matematiskt korrekt under en kort period, på grund av en teknikalitet i hur egenavgifter beräknades.

Här reder vi ut hela historien.

Pomperipossa i Monismanien. Sagan som skakade Sverige

Den 10 mars 1976 publicerade Expressen en satirisk saga av Astrid Lindgren: ”Pomperipossa i Monismanien”. Pomperipossa var en sagoförfattare i ett land där de vise männen hade styrt i 40 år. Hon var egenföretagare och hade precis fått reda på att hennes marginalskatt var 102%.

”Du pratar”, sa Pomperipossa. ”Så många procent finns ju inte!” Men jo, fick hon höra. Om man la ihop inkomstskatten och egenavgifterna blev det 102%. Sagan slutade med att Pomperipossa bestämde sig för att tigga ihop pengar till en kofot: ”Kan ni stjäla fullständigt ohämmat så kan jag!”

Pomperipossa var förstås Astrid Lindgren själv. Sagan blev en av Sveriges mest inflytelserika debattartiklar någonsin.

Bakgrunden: varför blev skatten så hög?

Under 1970-talet drevs marginalskatterna allt högre. 1976 var den högsta skattesatsen i den statliga inkomstskatten 57%. Till det kom kommunalskatten. Men det som verkligen skapade den extrema situationen var egenavgifterna.

Genom Haga II-överenskommelsen 1975, en uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet, slopades taket på 7,5 basbelopp för egenavgifter. Det innebar att egenföretagare med höga inkomster plötsligt skulle betala socialavgifter på hela sin inkomst, utan tak. Egenavgifterna chockhöjdes från och med 1976.

Astrid Lindgren var författare och egenföretagare med enskild firma. Hon betalade därför både inkomstskatt och egenavgifter. Till skillnad från en löntagare, vars arbetsgivaravgifter betalas av företaget.

Hur räknas 102%?

Siffrorna som gällde för Astrid Lindgren 1976 ser ut ungefär så här:

Och det är här vår läsare har helt rätt: egenavgifterna var avdragsgilla. De skulle dras av från inkomsten innan skatten beräknades. Tar man hänsyn till det landar marginalskatten på ungefär 85%, inte 102%.

Så varför har siffran 102% levt kvar?

Kruxet: avdraget gällde förra årets avgifter

Här kommer den tekniska detaljen som gör hela historien så intressant.

Egenföretagare fick avdrag för egenavgifter vid inkomsttaxeringen. Men av praktiska skäl fick man avdrag för föregående års egenavgifter. Innevarande år fick man istället ett schablonavdrag.

Problemet 1976 var att egenavgifterna hade chockhöjts just det året. Astrid Lindgrens avdrag baserades på 1975 års betydligt lägre avgifter. Den nya, mycket högre egenavgiften betalades fullt ut 1976, men det stora avdraget kom först 1977.

Det skapade en tillfällig eftersläpningseffekt som kunde ge en marginalskatt på över 100%. Specifikt under inkomståret 1976.

Regeringens snabbfix: schablonavdraget

Debattstormen efter Pomperipossa fick den socialdemokratiska regeringen att agera med blixtens hastighet. I proposition 1975/76:178 infördes ett schablonavdrag för egenavgifter som eliminerade den värsta marginaleffekten redan för inkomståret 1976.

”Därmed elimineras de särskilda marginaleffekter som annars skulle ha kunnat uppkomma vid 1977 års taxering”, skrev regeringen i propositionen.

Schablonavdraget sänkte Astrid Lindgrens marginalskatt till ungefär 85%. Fortfarande extremt högt, men inte längre över 100%. Systemet med schablonavdrag för egenavgifter lever kvar än idag och fungerar enligt samma grundprincip. Egenföretagare får idag göra schablonavdrag med upp till 25% av underlaget enligt Skatteverkets regler.

Gunnar Strängs misstag

Finansminister Gunnar Sträng (S) svarade Astrid Lindgren: ”Berätta sagor kan fru Lindgren, men räkna kan hon inte.”

Det var ett ödesdigert uttalande. Strängs nedlåtande ton mot en av Sveriges mest älskade kulturpersonligheter förvandlade en teknisk skattefråga till en opinionskatstrof. Och hans påstående var faktiskt inte helt korrekt, eftersom Astrid Lindgren hade räknat rätt, åtminstone under den korta period innan schablonavdraget infördes.

26 år senare, dagen efter Astrid Lindgrens död den 29 januari 2002, medgav dåvarande statsminister Göran Persson (S): ”Astrid Lindgren hade troligen rätt om Pomperipossa. Det fanns en abnormitet i skatteskalorna.”

Valet 1976 och Pomperipossaeffekten

Den 19 september 1976 förlorade Socialdemokraterna regeringsmakten för första gången på 44 år. Pomperipossadebatten anses allmänt ha bidragit till valresultatet, även om det finns olika uppfattningar om hur avgörande den var.

SIFO-chefen Hans Zetterberg analyserade valutgången och fann att bara 13% av väljarna nämnde skattetrycket som en viktig fråga, och ännu färre (6,6%) nämnde marginalskatterna specifikt. Ändå blev Pomperipossa en symbol för ett skattesystem som uppfattades som orättvist. Den symboleffekten var troligen viktigare än själva procenttalen.

Ironiskt nog var regeln som drabbade Astrid Lindgren ursprungligen ett förslag som Folkpartiet drev igenom i Haga-överenskommelsen, inte Socialdemokraterna ensamma.

Hur gick det sedan med marginalskatterna?

Pomperipossadebatten fick långtgående konsekvenser för svensk skattepolitik:

• 1981: Marginalskatten sänktes och avdragsmöjligheter för bostadslån begränsades
• 1991: ”Århundradets skattereform” sänkte marginalskatten till max 50% (exkl. arbetsgivaravgifter)
• 1995: Tillfällig värnskatt på 5 procentenheter införs. Den blev kvar i 25 år
• 2020: Värnskatten avskaffas
• 2026: Högsta marginalskatten i Sverige är idag ca 55% (exkl. arbetsgivaravgifter)

Trots reformerna har Sverige fortfarande en av världens högsta marginalskatter på höga inkomster. Enligt Timbros internationella jämförelse hamnar den effektiva marginalskatten, inklusive arbetsgivaravgifter och konsumtionsskatter, på runt 75% för höginkomsttagare. Det är högst bland jämförbara länder.

Vad kan vi lära oss?

Historien om Pomperipossa illustrerar flera saker som fortfarande är relevanta:

Skattesystemets komplexitet kan ge oväntade effekter. Ingen planerade en marginalskatt på 102%. Den uppstod som en oavsedd konsekvens av att olika skatter och avgifter adderades utan samordning.

Avdragsregler spelar roll för helheten. Skillnaden mellan 102% och 85% handlade helt om hur och när avdrag för egenavgifter fick göras. Vår läsares analys, att den faktiska marginalskatten var runt 85%, stämmer väl med vad Timbros chefsekonom Jacob Lundberg kommit fram till i sin analys av Pomperipossa.

Perception slår precision. Även om Astrid Lindgren tekniskt sett aldrig betalade 102%, förändrade siffran svensk politik. Ibland är det berättelsen som avgör, inte den exakta procentsatsen.

Så stämmer det med 102%?

Ja och nej.

Ja, det var matematiskt korrekt att addera inkomstskatt och egenavgifter till 102%. Och ja, eftersläpningen i avdragsrätten kunde tillfälligt ge en marginaleffekt över 100%.

Men nej, Astrid Lindgren behövde aldrig faktiskt betala 102% i marginalskatt. Regeringen införde schablonavdraget innan skatten skulle betalas, vilket sänkte marginalskatten till cirka 85%.

Vår läsare har alltså rätt: 85% är en mer korrekt siffra för den faktiska marginalskatten 1976. Men den som hävdar 102% har också en poäng: siffran var inte påhittad, den fanns i det regelverk som gällde innan regeringen hann åtgärda problemet.

Båda kan alltså ha rätt. Det beror på vilken tidpunkt och vilken beräkningsmetod man utgår från.

Vanliga frågor om Pomperipossa och marginalskatten 1976